Aminatas bortgång gjorde att tiden kom att stå stilla för en stund. Vi i Vänföreningen Portee ställde oss frågan hur vi på bästa sätt nu skulle gå vidare med vårt arbete för barnen i Sierra Leone.
Det blev våra vänner i Portee som guidade oss i frågan. För dem är det en självklarhet att arbetet måste fortsätta. Ebolaviruset tar inte paus, obönhörligen skördar viruset fler offer och alla aktiviteter som kan bidra till minskad spridning måste ges möjlighet att genomföras. Vi fortsätter därför vår insamling för att möjliggöra inköp av preventivt material för att förhindra ebolavirusets spridning. Tack alla ni som bidragit!
Glädje och sorg går ofta hand i hand. I veckan kom också positiva nyheter från Portee. Tre av våra lärare vid skolan har äntligen blivit godkända av utbildningsministeriet vid landet. Efter sju års kämpande(!) får de nu ut de löner som de så länge varit värda att få kvittera ut. Vi lyckönskar dem och hoppas att ytterligare lärare vid skolan snart kan nå samma erkännande.
I provinsen Sanda, där vi för ett antal år sedan startade ett djurhållningsprojekt, har fyra nya kalvar fötts under veckan. Insatsen startade i syfte att skapa ett projekt som kunde generera ekonomisk vinst och ägs sedan två år helt av vår samarbetsorganisation ”Future of Sierra Leone”. Vinsten investeras i framtida utvecklingsprojekt och vi kan nu med glädje konstatera att insatsen mer än väl nått de uppsatta målen.