Adama Kamara, 30 år och bosatt i Portee Sierra Leone är en av 90 vuxna studenter som nu fått påbörja en efter efterlängtad läs- och skrivkurs. Utbildningen ar gjorts möjlig tack vare alla er som inför julen gav bort detta i julklappsgåvor.
Vi ber Adama berätta lite om hur utbildningen fungerar för just henne.
Adama har fyra egna barn, som alla går i skolan. Själv kunde hennes föräldrar inte bekosta någon skolutbildning och därför har detta med bokstäver och siffror förblivit ett mysterium för henne.
Klockan 19.00 när vuxenskolan börjar, samlas och de andra deltagarna utanför den skola där deras egna barn går på dagtid. En efter en anländer de, med ryggsäckar eller påsar fyllda med sitt skolmaterial. Det är mörkt och vi väntar på att generatorn ska dras igång så att klassrummens belysning kan fungera.
-Vill du titta vad jag lärt mig, frågar Adama?
Ur ryggsäcken plockar hon upp sitt skrivhäfte och stolt visar hon att hon nu behärskar tal upp till hundra och de flesta av bokstäverna.
-Det är så roligt att få komma hit på kvällarna. Jag längtar till varje lektion, berättar Adama. Min egen mamma tar hand om de små där hemma så att jag kan få koncentrera mig ordentligt. När barnen är i skolan tränar jag på det vi lärt oss kvällen innan. Jag börjar förstå hur man sätter ihop bokstäver till ord, och snart hoppas jag kunna läsa enkla texter.
Undervisningen, som pågår 5 dagar i veckan är uppdelad på tre nivåer. I ett klassrum samlas nybörjarna, i ett annat de som redan kan bokstäver och som vet hur man ljudar ihop dessa. I det tredje klassrummet träffar vi den avancerade gruppen. Här vet man redan hur man skriver och kvällens lektion handlar här om konsten att skriva ett formellt brev.
Det känns fantastiskt att få sitta med i de olika klassrummen. Trots att bänkarna är små och ganska obekväma så lyser flitens lampa. Lärarna är väl förberedda, koncentrationen hos eleverna stor och stoltheten om möjligt ännu större!