Kvinnoträdgården i Kumra Bai Yoni

DSC_1906Ur marken tittar nu frön upp, både här hemma och i Sierra Leone. I vår kvinnoträdgård ”Kumra Bai Yoni” betyder trädgården dock mer än bara odling!

I ”Kumra Bai Yoni Women Garden” har en ny säsong just startat. Regnet har återvänt efter månader av torka och kvinnorna har under maj månad planterat ris, majs och jordnötter.

Trädgården innebär inte bara att de 60 kvinnor som är engagerade i arbetet får möjlighet att skörda för eget bruk. Det kooperativ som de tillsammans bildat gör det möjligt att också sälja grödor på den lokala marknaden. Pengarna använder de till att utveckla sitt arbete, utvidga sina odlingsmarker, köpa verktyg, fröer, gödsel med mera.

Flera av de aktiva kvinnorna är före detta Djibbas, kvinnor som arbetat med att omskära unga flickor i området. Våra tidigare utbildningskampanjer mot kvinnlig omskärelse, har lett till att näst intill alla familjer valt att avstå omskärelse för sina döttrar. Glädjande för de unga flickorna men ett bekymmer för alla Djibbas som plötsligt stod utan arbete. Den gamla traditionen var deras levebröd och ett alternativ till försörjning behövde erbjudas. Kvinnoträdgården har nu blivit en möjlighet för dessa kvinnor att finna nytt arbete.
Växandets kraft kan verkligen ge mycket glädje!

Eleverna i åk 6 fick en dags välförtjänt vila och bjöds på spännande utflykt

IMG_3408Skolåret i Sierra närmar sig sitt slut och alla elever förbereds nu inför examensproven. Särskilt intensivt studerar eleverna i åk 6. De måste klara sina prov för att få flyttas upp en årskurs och lägger därför ner enormt mycket tid på sina studier, bland annat med skolgång på lördagar som ett obligatorium.

Som en uppmuntran för allt arbete de och deras lärare lägger ner bjöds de i veckan på en utflykt, specialdesignad för just dem. Att få åka på skolutflykt kanske ses som ett naturligt inslag i undervisningen här hemma, men i Sierra Leone är utflykter av detta slag unika. Ingen av lärarna, föräldrarna eller barnen hade besökt eller hört talas om de två utflyktsmål vi valt ut och förväntan var därför stor.

Tidigt på morgonen samlades alla 54 eleverna tillsammans med 5 lärare för att med inhyrd buss bege sig upp mot Freetowns bergmassiv. Här, långt ifrån biltrafik och bebyggelse och med en frisk och klar luft finns ett rehabiliteringscenter med namnet Tacugama. Övergivna och föräldralösa chimpanser tas om hand för att så småningom släppas fria i regnskogarna. Eleverna från vår skola fick först lära sig om chimpanser och deras beteende och därefter på nära håll ta del av det arbete som görs på centret. Det skrattades mycket åt likheterna mellan människa och apa och barnen var mycket fascineradeIMG_3386 av allt chimpanserna klarar av att göra.
Det bjöds på picnic uppe i bergen och därefter fortsatte skolresan ner mot Freetowns lilla nationalmuseum, beläget mitt inne i huvudstaden.  Där bjöds barnen på en guidad visning och fick ta del av händelser och viktiga personer som format landets historia.

–          Alla skolbarn i landet borde få se detta, kommenterade skolans rektor besöket. Det ger verkligen en förståelse för varför saker och ting är som de är i vårt land.

Långt ifrån alla skolbarn i landet har möjlighet att göra en skolutflykt av detta slag.  Vänföreningen Portee är båda glada och stolta över att just våra elever gavs möjligheten.
Att dagen blev lyckad råder inga tvivel om och nu kan våra elever stolt dela med sig av nya spännande kunskaper och erfarenheter!

 

Läs vår reseskildring från resan i mars 2016

Tisdag 22 mars 2016
Kl. 05:30,
Stockholm har knappt vaknat. Vi sammanstrålar på Bromma. Vi kommer nästan alla samtidigt. Helena, Birgitta Karin och jag. Ut ur våra taxibilar kånkar vi alla de väskor som ska med på resan. Inne i terminalen packar vi om, väger noggrant och ser till ingen väska väger över tillåtna 23 kg.
En stund senare är vårt bagage på över 260 kg incheckat. Natten har varit kall och vårt plan måste avisas. Vi blir försenade men räknar snabbt ut att vi kommer hinna med anslutningsflyget från Bryssel utan problem. Efter månader av väntan är vi nu äntligen på väg!
Ca 9:00
Piloten ber om att få allas omedelbara uppmärksamhet. ”Säkerhetsläget i Bryssel gör att jag fått order om att ändra kurs och landa i Antwerpen”

 

Så här börjar berättelsen om vår resa till Sierra Leone 2016, läs hela berättelsen här

IMG_4229

”Education is the most powerful weapon we can use to change the world” (Nelson Mandela)

Orden passar in på såväl lilla Ibrahim som på flickorna Isha, Adama, Zeinep och Jenneh.

DSC_0324

Isha, Adama, Zeinep och Jenneh

Flickorna har alla startat sin skolgång vid skolan i Portee och alla har de haft en svensk fadder som garanterat kontinuitet i utbildningen under hela grundskoletiden.
Lilla Ibrahim 4 år går sitt första år på skolan, i en av förskolegrupperna. Hans förskolemiljö är inte lik den vi är vana vid att se i Sverige, men målet är detsamma – att skapa bästa möjliga grund för det fortsatta skolarbetet.

De fyra flickorna gick ut med toppbetyg när de lämnade årskurs 9. Tack vare ett stipendiestöd som delades ut till elever med utmärkande goda studieresultat, kunde de fortsätta studera på gymnasienivå. Nu har de bara ett år kvar på gymnasiet och om allt går som planerat kommer de sedan fortsätta sina studier på universitetsnivå, inriktat mot ämnen som de själva brinner för.

Det är en helt underbar känsla att se dessa flickor nu stå som föredömen för många i byn. Deras vilja och beslutsamhet att lyckas har tagit dem långt.

Vänföreningen Portee har idag 143 barn i fadderprogrammet, en nivå som vi planerar bibehålla under nästkommande läsår.

20160327_100455

Ibrahim

Rapporter sänds ut till er som faddrar denna respektive nästa vecka. Tack för att ni finns med stöttar barnens skolgång

Årsmöte den 21 april kl. 18.30

Medlemsavgift och kallelse till årsmöte 2016.

Nu är det nytt år och dags för medlemsavgiften för 2016. Vi hoppas självklart att du vill kvarstå som medlem i Vänföreningen Portee. Årsavgiften är oförändrad 50 kronor för vuxen och 20 kronor för barn upp till 18 år.

Du sätter in avgiften på vårt plusgiro 30 38 61-9 och glöm inte att skriva vem du är.

Som förra året så separerar vi medlemsavgiften och fadderavgift för er som är barnfaddrar. Ni betalar medlemsavgiften nu och kommer sedan i juli att få en påminnelse om fadderavgiften inför skolåret 2016-2017

Genom din medlemsavgift bidrar du till värdefulla insatser för barnen i Sierra Leone.

Kallelse till årsmöte.

Du är välkommen till Vänföreningen Portees årsmöte.

Tid: Torsdagen den 21 april kl 18.30

Plats: Café Portiken Hantverkargatan 2 A mitt emot Stadshuset

Under kvällen ges en presentation hur läget varit under senaste året i Portee. Och såklart får ni höra hur vår senaste resa i påsk var.

Vid mötets avslutande serveras det soppa och bröd, samt kaffe med kaka till ett självkostnadspris av 60kr som betalas på plats. Eventuellt överskott går oavkortat till hjälparbetet i Portee.

läs- och skrivkurs. Intervju av en av studenterna

20160328_193923Adama Kamara, 30 år och bosatt i Portee Sierra Leone är en av 90 vuxna studenter som nu fått påbörja en efter efterlängtad läs- och skrivkurs. Utbildningen ar gjorts möjlig tack vare alla er som inför julen gav bort detta i julklappsgåvor.
Vi ber Adama berätta lite om hur utbildningen fungerar för just henne.

Adama har fyra egna barn, som alla går i skolan. Själv kunde hennes föräldrar inte bekosta någon skolutbildning och därför har detta med bokstäver och siffror förblivit ett mysterium för henne.
Klockan 19.00 när vuxenskolan börjar, samlas och de andra deltagarna utanför den skola där deras egna barn går på dagtid. En efter en anländer de, med ryggsäckar eller påsar fyllda med sitt skolmaterial. Det är mörkt och vi väntar på att generatorn ska dras igång så att klassrummens belysning kan fungera.

-Vill du titta vad jag lärt mig, frågar Adama?DSC_0584

Ur ryggsäcken plockar hon upp sitt skrivhäfte och stolt visar hon att hon nu behärskar tal upp till hundra och de flesta av bokstäverna.

-Det är så roligt att få komma hit på kvällarna. Jag längtar till varje lektion, berättar Adama. Min egen mamma tar hand om de små där hemma så att jag kan få koncentrera mig ordentligt. När barnen är i skolan tränar jag på det vi lärt oss kvällen innan. Jag börjar förstå hur man sätter ihop bokstäver till ord, och snart hoppas jag kunna läsa enkla texter.

Undervisningen, som pågår 5 dagar i veckan är uppdelad på tre nivåer. I ett klassrum samlas nybörjarna, i ett annat de som redan kan bokstäver och som vet hur man ljudar ihop dessa. I det tredje klassrummet träffar vi den avancerade gruppen. Här vet man redan hur man skriver och kvällens lektion handlar här om konsten att skriva ett formellt brev.

Det känns fantastiskt att få sitta med i de olika klassrummen. Trots att bänkarna är små och ganska obekväma så lyser flitens lampa. Lärarna är väl förberedda, koncentrationen hos eleverna stor och stoltheten om möjligt ännu större!

Frankfurt: onsdag morgon

.
Vi har nu lämnat våra små och stora vänner i Portee efter 3 intensiva dygn. Vi lyckades träffa fler än 130 fadderbarn, vi har samtalat med styrelsen och representanter för byn, målat klassrum tillsammans med lärarna, lekt och dansat på skolan…
Så tacksamma att besöket i Sierra Leone blev möjligt!
Inom kort finns hela resan dokumenterad här på hemsidan

Söndag

De senaste åren av ebolavirus har satt djupa sår.
Många barn har blivit föräldralösa och lever nu tillsammans med en mor- eller farförälder, inte sällan utan möjlighet till inkomst.
Det känns verkligt gott att nu kunna ge dem garanti för skolgång de närmaste åren.

Fortsatt glad påsk till er alla!

Äntligen framme

Det blev ett känslofyllt mottagande i Portee. Män, kvinnor och barn- tårar rann på allas kinder och naturligtvis även på oss.
Här sörjs fortfarande Alieu och Aminata djupt och vår ankomst blir en påminnelse om hur mycket de båda betydde för byn.

Alla barnen fanns på plats och vi påbörjade vår fadderapportering. Över 100 barn hanns med denna första dag! På eftermiddagen besök hos några nya fadderbarn i akut behov av stöd.

”Sorry, no flights today but you can leave on Friday”

Våra försök att nå Sierra Leone fortsätter kantas av alla tänkbara och otänkbara hinder.
Flyget vi skulle rest med igår fanns helt enkelt inte…

Vi satte oss ner, något nedslagna för att fatta ett beslut huruvida vi skulle fortsätta vårt resande eller ej. Ett samtal med våra vänner i Portee som nu väntat på oss sedan i tisdags och med barnens röster i bakgrunden hjälpte oss. – Resan måste fortsätta!

Inte minst för att vi i det kvarts ton bagage vi släpat runt på de senaste dagarna har material som vi vet behövs på hälsokliniken och skolan.

Om det denna långfredag går vägen anländer vi Sierra Leone på lördag morgon. 3 dagar i landet känns absurt men som en hjälpsam man sa till oss igår ”Don’t forget that you are still alive”