läs- och skrivkurs. Intervju av en av studenterna

20160328_193923Adama Kamara, 30 år och bosatt i Portee Sierra Leone är en av 90 vuxna studenter som nu fått påbörja en efter efterlängtad läs- och skrivkurs. Utbildningen ar gjorts möjlig tack vare alla er som inför julen gav bort detta i julklappsgåvor.
Vi ber Adama berätta lite om hur utbildningen fungerar för just henne.

Adama har fyra egna barn, som alla går i skolan. Själv kunde hennes föräldrar inte bekosta någon skolutbildning och därför har detta med bokstäver och siffror förblivit ett mysterium för henne.
Klockan 19.00 när vuxenskolan börjar, samlas och de andra deltagarna utanför den skola där deras egna barn går på dagtid. En efter en anländer de, med ryggsäckar eller påsar fyllda med sitt skolmaterial. Det är mörkt och vi väntar på att generatorn ska dras igång så att klassrummens belysning kan fungera.

-Vill du titta vad jag lärt mig, frågar Adama?DSC_0584

Ur ryggsäcken plockar hon upp sitt skrivhäfte och stolt visar hon att hon nu behärskar tal upp till hundra och de flesta av bokstäverna.

-Det är så roligt att få komma hit på kvällarna. Jag längtar till varje lektion, berättar Adama. Min egen mamma tar hand om de små där hemma så att jag kan få koncentrera mig ordentligt. När barnen är i skolan tränar jag på det vi lärt oss kvällen innan. Jag börjar förstå hur man sätter ihop bokstäver till ord, och snart hoppas jag kunna läsa enkla texter.

Undervisningen, som pågår 5 dagar i veckan är uppdelad på tre nivåer. I ett klassrum samlas nybörjarna, i ett annat de som redan kan bokstäver och som vet hur man ljudar ihop dessa. I det tredje klassrummet träffar vi den avancerade gruppen. Här vet man redan hur man skriver och kvällens lektion handlar här om konsten att skriva ett formellt brev.

Det känns fantastiskt att få sitta med i de olika klassrummen. Trots att bänkarna är små och ganska obekväma så lyser flitens lampa. Lärarna är väl förberedda, koncentrationen hos eleverna stor och stoltheten om möjligt ännu större!

Frankfurt: onsdag morgon

.
Vi har nu lämnat våra små och stora vänner i Portee efter 3 intensiva dygn. Vi lyckades träffa fler än 130 fadderbarn, vi har samtalat med styrelsen och representanter för byn, målat klassrum tillsammans med lärarna, lekt och dansat på skolan…
Så tacksamma att besöket i Sierra Leone blev möjligt!
Inom kort finns hela resan dokumenterad här på hemsidan

Söndag

De senaste åren av ebolavirus har satt djupa sår.
Många barn har blivit föräldralösa och lever nu tillsammans med en mor- eller farförälder, inte sällan utan möjlighet till inkomst.
Det känns verkligt gott att nu kunna ge dem garanti för skolgång de närmaste åren.

Fortsatt glad påsk till er alla!

Äntligen framme

Det blev ett känslofyllt mottagande i Portee. Män, kvinnor och barn- tårar rann på allas kinder och naturligtvis även på oss.
Här sörjs fortfarande Alieu och Aminata djupt och vår ankomst blir en påminnelse om hur mycket de båda betydde för byn.

Alla barnen fanns på plats och vi påbörjade vår fadderapportering. Över 100 barn hanns med denna första dag! På eftermiddagen besök hos några nya fadderbarn i akut behov av stöd.

”Sorry, no flights today but you can leave on Friday”

Våra försök att nå Sierra Leone fortsätter kantas av alla tänkbara och otänkbara hinder.
Flyget vi skulle rest med igår fanns helt enkelt inte…

Vi satte oss ner, något nedslagna för att fatta ett beslut huruvida vi skulle fortsätta vårt resande eller ej. Ett samtal med våra vänner i Portee som nu väntat på oss sedan i tisdags och med barnens röster i bakgrunden hjälpte oss. – Resan måste fortsätta!

Inte minst för att vi i det kvarts ton bagage vi släpat runt på de senaste dagarna har material som vi vet behövs på hälsokliniken och skolan.

Om det denna långfredag går vägen anländer vi Sierra Leone på lördag morgon. 3 dagar i landet känns absurt men som en hjälpsam man sa till oss igår ”Don’t forget that you are still alive”

En lång och krokig väg till Sierra Leone.

På onsdagsmorgonen stängdes även flygplatsen i Antwerpen. Vi ombads med buss resa till Frankfurt men i sista stund ändrades planerna och vi blev istället omdirigerade mot Paris. IMG_4229

Väl framme fick vi besked att vår resa mot Sierra Leone kan fortsätta i morgon(torsdag) med ankomst  fredag  morgon. Det blir alltså endast några få dagar på plats men vi ska tillsammans med våra vänner göra det bästa av situationen.

Med oss på denna resa genom Europa har vi medpassagerare från hela världen. Stämningen har, trots det som hänt, varit fantastisk.  Alla hjälpts åt, burit packning åt varandra,  tröstat oroliga, stöttat barnfamiljer osv. Om terroristerna ville skapa splittring så blev effekten här den motsatta med en underbar känsla av samstämmighet och respekt mellan oss människor.

Uppdatering tisdag kväll

Det blev inte som vi tänkt oss. Istället för att krama om våra vänner i Portee har vi just blivit inkvarterade på hotell i Antwerpen, strax utanför Bryssel.
Dagen här har av naturliga skäl varit kaosartad. Säkerheten på högsta nivå vilket märkts då mängder av poliser funnits för att bevaka och kroppsvisitera alla som velat komma in på flygplatsen.
Vi känner en enorm tacksamhet över att vårt plan blev försenat till Bryssel och sörjer med alla de som idag förlorat nära och kära.
I morgon bitti får vi besked om vi kommer få flyga vidare mot Afrika eller inte. Då återkommer vi med mer information.

Tidig morgon på Bromma och 212 kg bagage incheckat.

SierraTack till alla er som skänkt saker, satt in pengar för ris och på olika sätt kommit med uppmuntrande ord inför vår resa. I kväll anländer vi i Sierra Leone!!

Om nätverket tillåter ska vi försöka hålla er uppdaterade kring vad som händer. Tills dess- allt gott!

 

Uppdatering kl. 09.40: Vi skulle ha landat på Brussel Airport kl 09:20 men har nu blivit omdirigerade pga det som händer.
Vi har nu fått gått ner på Antwerpen flygplats och inväntar vad som sker!

Två års väntan är över

 Nu återvänder vi till Sierra Leone för första gången sedan ebolaviruset lamslog landet!

En hjälpande hand

I slutet av mars reser representanter från Vänföreningen Portee för att besöka alla våra barn vid skolan, lärarna, våra kvinnor som driver kvinnoträdgården, vår nya sjuksköterska och många fler. En resa vi längtat länge efter.

Flygbolaget låter oss ta med generöst med vikt och därför kommer våra resväskor fyllas med allehanda material som vi vet kan komma till användning. Nu vänder vi oss till er som följer vårt arbete. Kanske har just du, eller någon du känner, något av det vi söker?

På önskelistan står följande:

Diverse kontorsmaterial som skolan kan tänkas nyttja.

Digitalkameror

Begagnade mobiltelefoner med tillhörande laddare

Reklamprodukter. Tidigare har vi fått material såsom tandborstar, pennor, kepsar, plåster, gymnastikpåsar, reflexer. Allt har varit mycket uppskattat!
Inte för skrymmande och ej för tunga saker, men i övrigt sätter endast fantasin gränser.

Om du skulle ha möjlighet att skänka något av detta så får du gärna kontakta oss via e-post: vfportee@gmail.com

Som vid alla våra resor försöker vi få ut så mycket matpaket som möjligt till barnfamiljerna i området.
Vill du vara med och bidra med en säck, så välkomnas du sätta in 200 kronor på vårt plusgirokonto 303861-9. Märk inbetalningen ”Ris”

Hälsningar Vänföreningen Porteé/ Anki Nordin

Utbildning av två nya lärare påbörjat, tack vara stöd från Sverige

Två av vår skolas kvinnliga lärare har nu, tack vare stöd från Sverige, påbörjat sina studier vid Lärarhögskolan i landet. Mariama och Kumba undervisar fortfarande sina klasser vid skolan i Portee, men helger och ett antal kvällar reser de till universitetet för att på sikt erhålla sina lärarlegitimationer.
Här ett brev från dem!
We are very happy because we are in collage now. We want to thank the Swedish team and members of Vänföreningen Portee. We appreciate your help so much.
We do not have the opportunity to enroll in collage because we cannot afford to pay the fees. With your support, we develop ourselves and will be able to deliver better education for our students. As a School Teacher working, we normally go for classes during the holidays and on weekend.
Our status has changed among our peers. We hope that the government will approve and pay us after being qualified. This will enable us take care of our families. May God bless you.

/Mariama D Tucker and Kumba Kamara

DSC_1492 DSC_1469